Debutantporträtt

Så här skriver jag i bokhandelns vårkatalog:

Först skulle jag bli textilkonstnär. Sedan lärde jag mig läsa och då ville jag bli författare. Sedan lärde jag mig skriva och det var svårt och sedan pluggade jag litteratur och lärde mig läsa nära och då ville jag inte bli författare längre. Många känner sig kallade, observerade jag cyniskt. Många låter den kallelsen passera utan åtgärd och det är nog lika bra. Jag skulle bli en av dem.
Men skrivandet är en feber som kryper i kroppen och sömmen mellan själen och fingertopparna går inte att täta. Orden sipprade ut, blev oändliga sidor med rollspelsmaterial, tidningskolumner och akademiska uppsatser som plötsligt innehöll långa gestaltande partier. Ändå var det som om jag behövde någons tillåtelse att skriva riktigt långt. Det fick jag av en serietecknare som har förändrat mitt liv.
Det var min vän Nina von Rüdiger som lite i förbifarten frågade om jag inte ville skriva manus till en ambitiös serieroman i flera band. Jag bara skrattade åt tanken att jag någonsin skulle kunna det.
“Oblivion High ska den heta. Och handla om hur Näcken börjar på högstadiet,” sade hon. Till min stora förvåning fylldes mitt huvud omedelbart med bilder, känslor, fragment av historier.
“Wow!” utbrast jag, “varför gör han det?”
Det hade Nina ingen aning om, sa hon. Det hade hon tänkt att jag skulle lösa.
Nina är inte bara en briljant tecknare som äntligen får sin svenska debut – hon är också mycket lurig. För självklart kunde jag inte släppa frågan och när jag kommit på svaret skulle jag också bli tvungen att skriva hela sagan. Så blev det. Ninas fantastiska teckningar blev dessutom min sköld: att skriva skönlitteratur är bara inte fullt lika läskigt när majoriteten av orden i manuset förvandlats till bildkonst innan någon utom tecknaren har sett dem.
Nu brinner jag, den gamla cynikern, för våra böcker precis som vilken debutant som helst. Självklart hoppas jag på att också läsarna ska älska dem, men det är inte därför man skriver. Det för man för att när kallelsen kommer på riktigt, då är man tvungen.

Annonser

1 kommentar

Filed under Oblivion High, Press

One response to “Debutantporträtt

  1. Jag känner mig så privilegierad av att få jobba med någon som du, som är så brilliant på att skapa långa, komplicerade berättelser med hela världar lika oförhindrat som Bach skrev kontrapunkt!
    Att du dessutom njuter lika mycket av vårt samarbete rör mig till tårarna. Vad finns det att säga mer än att jag älskar dig! Och Bach.

    Sorry för Oscars-talet, men orden bara forsare ur mig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s