Kategoriarkiv: japansk populärkultur

Signering, releasefest samt fanart!

Xenosaga fanart

Xenosaga fanart

 

Inte nog med att vi ska signera på stora Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm samt fira den andra delens uppkomst på Cloud Nine (KOM!). Rama finns även representerad på Game 2.0s tilläggsutställning, Ateljé Dataspel, på Tekniska museet åtminstone till oktober!

Våren är sannerligen här!

Lämna en kommentar

Under japansk populärkultur, Kolik, Ms Mandu, Oblivion High, signeringar

Inte alla dagdrömmar är rosiga…

När solen går i moln
passerar främmande steg över mitt hjärta.
Från skuggan hörs viskningar
på ett främmande språk…

deadleaves_lowres

Inte nog med att SIS/SPX sparkar igång på fredag den 26/4 – på Svea galleri i Gamla stan tolkar åtta mangatecknare temat dagdrömmar.
Adressen är Köpmangatan 4, Gamla Stan, Stockholm och utställningen pågår 26/4-2/5 2013. Öppetider: Lör-sön 12-17, mån-tors 12-18.

Utöver rama deltar även: Tomas Antila (även initiativtagaren och arrangören), Catarina Batista, Natalia Batista, Alice Engström, Diana Jakobsson, Anna Landin och Joakim Waller.

Lämna en kommentar

Under japansk populärkultur, Ms Mandu, nordisk mytologi

Gudomlig inspiration…

Ibland när pennan inte lyder och inget verkar riktigt bli som man vill är det bra att ta en paus och titta på något riktigt inspirerande. Som när Hiroaki Samura tecknar Manji från Blade of the Immortal med blyerts…

Lämna en kommentar

Under japansk populärkultur

Mera manga!

Eftersom den prominente Freddie Kaplan inte kunde närvara vid veckans inspelning av Hög av serier-podcast bjöd de övriga herrarna in mig för att prata om mina favoriter bland (relativt) nya japanska serier. Allt jag nämner är inte helt nytt här i väst, men ändå sånt som fortfarande går att få tag i utan större problem, och framför allt förtjänar att läsas av betydligt fler serieälskare!

Så, håll till godo: Hög av serier – Många Manga II

Och sist men inte minst! Droppa gärna era egna favoriter som ni tycker vi borde läsa!

Lämna en kommentar

Under japansk populärkultur, Ms Mandu

Uppcon dag 1…

Sista Uppcon i dess nuvarande form, och så kunde vi bara vara där på första dagen (;_;)…

Så fort jag kommit in, och efter diverse strul fått mitt gästpass, gav jag mig ut på en yaoi-shoppingorgie hos Staffars. Yaoi-experten Emma var på plats och kunde rekommendera massor av lovande titlar.

Min plånbok flämtade andfådd, men när jag närmade mig bordet högst upp på bild började den bokstavligen gallskrika… tur att inget fanns till salu utan alla figurinerna var visningsexeplarer.
 

 
Jag är blyg och tycker att det är pinsamt att fråga folk om jag får ta bild på deras fina cosplay-dräkter, men när jag såg den här GORGEOUS Sailor Jupiter var jag bara tvungen.

 

 

Elise Rosberg från Wasabi Press har gjort en kulturgärning med sin mangatävlingsantologi – ingen borde längre kunna tro att det inte finns massor av riktigt duktiga inhemska tecknare som föredrar japansk stil i sitt serieberättande, både etablerade tecknare och nyare förmågor. Internet i all ära som en publiceringskanal, men inget slår känslan av att hålla en traditionell bok med ens egna serier i handen ❤

Kl 17 hade vi och Kim W Andersson en gemensam signering vid SF Bokhandelns bord, och den första som handlade var Minna från Haparanda och hon fick även en originalteckning av Nix. Eftersom våra hjärnor redan hade checkat ut glömde vi ta bild… Så här såg iaf teckningen ut:

Nu råkade det bli så att varken Johanna eller jag kunde närvara de övriga dagarna, vilket gör att vi missar massor av bra saker, bl a Elise Rosbergs föreläsning och tecknarna Natalia Battista, Lisa Medin mm. Hade även velat se cosplay-schack samt tetris. Oh well…

Saker som förvånade: Akatsuki är fortfarande väldigt populärt (inget negativt, bara en observation). Trevliga överraskningar: en Anko, himla massa Pokemon-pärlplattor. Orättvist: varför fanns inte sånt här när jag liten?! Och BTW, föräldrarna till minderåriga borde verkligen vara tacksamma: Uppcon är ett perfekt ställe att släppa lös sitt barn – ingen rökning, ingen alkohol, jättefin stämning och alla tar hand om varandra ❤

Le Grande Finale: Alice Engström som Silverfang!

6 kommentarer

Under cosplay, japansk populärkultur

UPP OCH HOPPA!

 

Okej, förlåt för ordvitsen i rubriken men jag är en trött liten författare, upp klockan fyra igår och samma blir det i morgon… Men jag kom på att ALLT ÄR VÄRT DET för i helgen är det äntligen Uppcon igen! <3<3<3!!!

Bild

Nina och jag signerar vid SF-bokhandelns bord tillsammans med fina Kim W Andersson på fredagen klockan 17. Vi ser ur som ovan (kanske bokstavligen, för vi kan få för oss att bära våra särskilda Uppcon-mössor som vi köpte ifjol och innerligt älskar). Vi ses i Uppsala, ÄNTLIGEN!

3 kommentarer

Under japansk populärkultur, Ms Mandu, Oblivion High

Konsten att stoppa huvudet i sanden…


En gång om året ger Illustratörcentrum ut en katalog där medlemmarna kan köpa var sitt uppslag och visa upp sina konster efter bästa förmåga. Att vara med är långt ifrån gratis och på gränsen till vad en fattig serietecknare kan betala, men ändå mycket billigt jämfört med de böckerna som ett visst bokförlag som specialiserat sig på reklambranchen tar för liknande exponering.

Deadlinen närmar sig med hoppsa-steg men jag är, två veckors intensiva tankearbete till trots, inte ett steg närmare målet. Däremot har jag tillbringat mycket tid på Facebook och diskuterat en illustration (fan art för att sänka nivån ytterligare…)  och såvida jag borde färglägga den eller inte. Det finns verkligen inga gränser för kreativiteten när det gäller att ducka för obehagliga beslut  eller jobba mot en deadline som MÅSTE hållas :3

Hur som helst, nu när katten ändå är på bordet kan jag passa på att lägga upp ett slags ”steg-för-steg” -redovisning om mina våndor:

Det hela började med en ‘Mission 5: Cyberpunk’ på Comic Punks, en blogg där vi ger varandra specifika uppdrag som ska lösas inom två veckor (dock har det på senaste tiden varit lite slappt p gr a massiv arbetsbörda för alla inblandade på våra ”riktiga” jobb). Ganska snabbt kunde jag konstatera att 1) min cyberpunk hade morfat till steampunk samt att 2) Jin såg ut som en Mad Hatter (uppenbarligen hade jag fortfarande tidigare Mission 3: Alice in Wonderland i huvudet). Första blyertskissen blev såhär. Orkade inte tuscha på papper utan gjorde det istället i CS5. Här även två bilder under arbetets gång:

… och så lite raster för att piffa upp kugghjulen:

Och nu när jag borde klämma ut något helt fantastiskt till katalogen sitter jag alltså och undrar om jag borde färglägga bilden eller inte. Testar lite:

Fick, hur som helst, en hel del riktigt bra råd från kollegor på FB angående just färgläggning i sepiastil ❤ ❤ ❤

9 kommentarer

Under japansk populärkultur

Weather report…

It’s Cloudy today…

And now he’s MINE ❤

Lämna en kommentar

Under japansk populärkultur

Johanna pratar Oblivion High hos PP3…

Lyssna här -> PP3 (bilden nedan är inte en länk)

Lämna en kommentar

Under japansk populärkultur, Media, nordisk mytologi, Oblivion High, Press

Som en körsbärsblomma lever jag blott…

Häromdan började jag dejta en samurai i 1800-talets Kyoto. Det här inlägget kommer således att handla om PSP-spelet Hakuoki, Demon of the Fleeting Blossom, och ni som tänker spela den bör sluta läsa NU, inlägget innehåller spoilers.

Hakuoki, Demon of the Fleeting Blossom, Special Edition

Förpackningen signalerade ALLT jag älskar, och det fanns inte chans att jag skulle lämna spelet i affären, hur dåligt det än skulle visa sig! Bara artboken i special edition var värt köpet.

Scenen är mitten av 1800-talet i feodala Japan, precis innan Meiji-restaurationen. Landet är delad i två läger; de shogun-trogna lojalisterna och imperialisterna som vill ge makten åter till kejsaren. Spelets protagonist (som till min stora besvikelse visar sig vara en ung kvinna, alltså inget B2B här…) hamnar hos Shinsengumi, shoguns trogna vaktstyrka i Kyoto. Här slutar historisk korrekthet, och om ni bara är intresserade av historia utan övernaturliga inslag finns det lysande filmer om Shinsengumi, inte minst Gohatto.

Så, vi har Shinsengumi, ”Vargarna från Mibu”, som har genom experiment med levande människor skapat en hemlig fraktion av ‘furier’, demoner med övermänskliga förmågor. Förvandlingen är smärtsam, de flesta objekten dör eller drivs till vansinne när de vädrar eller ser blod. Shinsengumi motarbetas av diverse rebellfraktioner och nätterna fylls av strider på Kyotos gator. Plötsligt dyker de riktiga demonerna upp, och hey presto, Shinsengumi har händerna fulla! Upplägget är alltså fantastiskt, och jag gråter när jag tänker på hur bra det här skulle blivit som ett riktigt spel.
För det är det inte, för mig. Oftast följer jag bara händelserna, ibland får jag påverka dem genom mina val, och jag börjar välja ut vem/vilka av snyggingarna jag är intresserad av. Men för guds skull, jag vill också ut och slåss! Inte att vara en skör liten prinsessa som hela tiden måste skyddas av männen. Mitt hjärta gråter.
Trots det mossiga utlägget uppstår ibland t o m spänning när tempot skruvas upp, men för det mesta… snackas det.

Jag vet att upplägget i genren ser ut så här; man slåss inte utan pratar och dejtar. Men det är nästan olidligt för en spelare som inte ens räknar SIMS som spel. Varför kan inte jag få ett dejtingspel som har samma typ av spelmekanik som t ex Devil May Cry, men där jag kan dejta Dante (eller någon annan valfri karaktär av valfritt kön) vid sidan om slagsmålen? Varför??

Lämna en kommentar

Under japansk populärkultur