Jag fick ett meddelande från den utomordentligt intressanta twittraren Det Moderna Livet (twitterkonto @franskt1800tal) där hen undrade vad det fanns för likheter och skillnader med Näcken anno 1882 i Ernst Josephsons tolkning och Näcken i Oblivion High.
Näcken har alltid fascinerat mig, och jag minns tydligt hur jag som riktigt liten (4-5 år) blev jätteglad när jag hittade ett tomt paket kondomer av märket ‘Näkki’ (Näcken på finska) eftersom på paketet fanns en bild på en man med blomsterkrans spelandes fiol i bästa gulbruna sjuttiotalstoner och vaselin på kameralinsen :3
Bortsett från de sexuella aspekterna och hur Näcken användes i folktron för att skrämma i första hand kvinnor och barn, samt att jag är en sucker för bishounen (japanska tecknade vackra unga män), har jag alltid grubblat mycket på döden, och i Näckens fall avsaknaden av det, och om nu odödlighet verkligen är något att sträva efter eller inte. Men nu kommer jag bort från ämnet…
Josephson deklarerade stolt som tjugoåring att han ”antingen skulle bli Sveriges Rembrandt eller dö”, men vi spelar ju inte riktigt i samma liga, Josephson och jag. Själv kan jag på sin höjd önska att jag, innan jag dör, tecknar lika bra som Hiroaki Samura när han var tio.
På 1800-talet var det säkraste sättet att ruinera sig ekonomiskt att måla modern (i samtidens ögon, för oss är de ju klassiker) konst. Nuförtiden når man enklast samma resultat med att teckna serier (undantaget humorstrippar i dagspress) på en liten marknad som Norden.
Josephson målade i olja, medan jag har gått över till digital målning och vår Näcken är skapad i Photoshop, utom den förberedande skissen i blyerts (även om jag tecknar och målar mycket i Photoshop har jag svårt att släppa papper och penna när jag skissar. Det känns liksom mer ”på riktigt”…)
Josephson hade också flera år på sig, och målade också flera nästan identiska versioner av Näcken. Min deadline var två dagar för numera ska allt vara klart igår. Men å andra sidan behövde jag inte vänta att färgen torkar mellan de olika lagren ^_^
Men hursomhelst, efter långa, svåra år med den självbiografiska seriens dominans, har folktro, mytologi och skräck åter börjat fascinera de svenska serieskaparna och läsarna. På så vis är vi arvingar till ”de stora” från förrförra sekelskiftet.
Oblivion High 